I 1740-talets Paris arbetade benediktinmunkarna Antoine-Joseph Pernety och Francois de Brézillac med ett illustrerat uppslagsverk. Till skillnad från Denis Diderots och Jean Le Rond d'Alemberts stora Encyklopedin fick benediktinerna aldrig se sitt uppslagsverk publicerat. Handskrifterna lades undan i klosterarkivet och så småningom glömdes bort.