Hakutulokset
- Näytetään 1 - 50 / 155
- Siirry seuraavalle sivulle
The impact of anthropogenic greenhouse gas emissions is seriously threatening the stability of the earth’s climate. The changes are felt acutely in the oceans of the planet, and one of the key consequences is sea-level rise, the process by which the average sea levels are slowly increasing. Due to their low elevation above sea levels, Low-lying Island States (LLISs), sea level rise presents an existential threat to their very existence, despite LLISs being among the lowest emitters of greenhouse gases. The predicament of LLISs presents a novel question to international law: no state has ever risked the permanent, physical loss of its territory. The absence of clear state practice or authoritative guidance on whether a state can continue existing beyond the loss of its territory and the loss of its population has resulted in significant uncertainty. This thesis aims to address certain elements of this uncertainty and provide context-relevant legal analyses of possible avenues for palliative solutions, in the event better solutions could not have been implemented. The thesis’ main arguments have been published in three peer-reviewed publications. The first article that constitutes this thesis examines the relevance of the principle known as the presumption of continuity. The article outlines two distinct doctrines of continuity, one of which assumes statehood to be mostly irreversible (a “ratchet”), while the other instead approaches continuity as an assessment of “sameness” of identity. The article argues that under the “sameness” doctrine, the presumption of continuity would only play a limited role in preserving the statehood of a threatened LLIS if the latter were to lose its territory. The second article investigates the possible relevance of the Sovereign Military Order of Malta (SMOM) as an alternative form of international legal personality for a deterritorialised LLIS, a means through which the latter could maintain its existence independently from statehood. The third article examines the limited and context-based relevance of the 1954 Convention relating to the Status of Stateless Persons for the displaced nationals of LLISs. The summary provides crucial context to the analysis contained in the three articles by framing the latter’s analyses through a scenario-based approach. Two sets of scenarios are outlined, respectively addressing a number of possible outcomes to the question of the future statehood of a deterritorialised LLIS and the avenues available for the protection of the externally displaced nationals of the LLIS in question. This framing is key, as it allows this thesis to investigate a hypothetical worst-case scenario context and context-relevant avenues for solutions while emphasizing that such an outcome should be avoided, whether through pre-emptive legal developments, or adaptation and mitigation efforts.Jordens klimatstabilitet hotas allvarligt av växthusgasutsläpp förorsakade av mänsklig aktivitet. Förändringarna märks tydligt i världens oceaner, där en av de viktigaste konsekvenserna är havsnivåhöjningen, dvs. processen där de genomsnittliga havsnivåerna långsamt stiger. Stigande havsnivåer utgör ett existentiellt hot mot små östater på grund av deras låga höjd över havsnivån, trots att små östater har bland de minsta utsläppen av växthusgaser. De små östaternas prekära situation ger upphov till en ny frågeställning inom internationell rätt: ingen stat har någonsin riskerat den permanenta, fysiska förlusten av sitt territorium. Avsaknaden av statspraxis eller vägledning om huruvida en stat kan fortsätta existera efter att ha förlorat sitt territorium och sin befolkning har lett till stor osäkerhet. Denna avhandling syftar till att ta upp vissa delar av denna osäkerhet och att tillhandahålla i sammanhanget relevanta juridiska analyser av möjliga lindrande lösningar, i händelse av att bättre lösningar inte kunde ha genomförts. Avhandlingens huvudargument har publicerats i tre referentgranskade artiklar. Den första artikeln i avhandlingen undersöker relevansen av principen som kallas ”presumtionen om kontinuitet”. Artikeln beskriver två olika doktriner om kontinuitet, varav den ena antar att status som stat är mestadels irreversibel, medan den andra istället närmar sig kontinuitet som en bedömning av huruvida identiteten är och förblir oförändrad. Artikeln argumenterar för att enligt "identitetsdoktrinen” skulle presumtionen om kontinuitet bara spela en begränsad roll i bevarandet av en hotad östats status som stat ifall den skulle förlora sitt territorium. Den andra artikeln undersöker Malteserorden och dess möjliga relevans som ett exempel på en alternativ form av internationell rättslig status för en östat utan territorium, som på detta sätt kunde fortsätta att existera utan en koppling till status som stat. Den tredje artikeln undersöker den begränsade och kontextbaserade relevansen av 1954 års konvention angående statslösa personers rättsliga ställning för de fördrivna medborgarna i små östater. Avhandlingens sammanfattning ger ett väsentligt sammanhang för analysen i de tre artiklarna och inramar analyserna genom att använda ett scenario-baserat tillvägagångssätt. Två olika scenarier presenteras. Den ena behandlar ett antal möjliga utfall till frågan om den framtida statusen som stat för en östat utan territorium. Den andra granskar de vägar som finns tillgängliga för att skydda de externt fördrivna medborgarna i östaten i fråga. Denna inramning är av central betydelse, eftersom den möjliggör att i avhandlingen undersöka ett hypotetiskt värsta-fall-scenario och kontextrelevanta lösningar, samtidigt som den betonar att ett dylikt utfall bör undvikas, antingen genom förebyggande rättslig utveckling eller anpassnings- och lindringsåtgärder.L'impact des émissions anthropiques de gaz à effet de serre menace sérieusement la stabilité du climat de notre planète. Ces changements se ressentent profondément dans les océans de la planète, entraînant, parmi d'autres conséquences, une élévation progressive du niveau de la mer. En raison de leur faible élévation, plusieurs Petits États Insulaires en Développement (PEID) voient leur existence même menacée par l'élévation du niveau de la mer, bien qu'ils comptent parmi les plus faibles émetteurs de gaz à effet de serre. La situation difficile des PEID pose une question inédite en droit international: aucun État n'a jamais risqué la perte complète et permanente de son territoire. En l'absence de pratique étatique claire ou de doctrine faisant autorité, se pose la question de savoir si un État peut maintenir son statut au-delà de la perte de son territoire et de sa population, créant ainsi une incertitude. Cette thèse se propose d'éclaircir certains aspects de cette incertitude en offrant des analyses juridiques ajustées à leur contexte. Des alternatives y sont explorées pour des situations où des solutions optimales se révèlent inapplicables. Les principaux arguments de cette thèse ont été traités dans trois publications évaluées par des pairs. Le premier article examine la pertinence du principe connu sous le nom de présomption de continuité. L'article distingue deux doctrines de continuité: la première considère l’existence des États comme étant principalement irréversible (un « cliquet »), tandis que la seconde envisage la continuité comme une évaluation de la similitude de l'identité de l’État en question, plutôt que son existence. L'article soutient que selon la doctrine de similitude, la présomption de continuité jouerait un rôle comparativement restreint dans la préservation de l’existence d'un PEID si celui-ci venait à perdre son territoire. Le deuxième article étudie la possible valeur de l’Ordre de Malte comme précédent possible pour une forme alternative de personnalité juridique internationale pour un PEID hors de son territoire, un moyen par lequel ce dernier pourrait maintenir son existence indépendamment de son statut d’État. Le troisième article examine la pertinence, limitée et contextuelle, de la Convention de 1954 relative au statut des apatrides pour les ressortissants déplacés des PEID. Le résumé fournit un contexte crucial à l'analyse contenue dans les trois articles en les situant dans une approche se basant sur plusieurs scénarios futurs. Deux séries de scénarios sont établis, décrivant respectivement un certain nombre de possibilités concernant la question du futur statut d'État d’un PEID sans territoire, et d’autre part, des moyens légaux disponibles pour la protection des ressortissants du PEID en question déplacés à l'extérieur de leur pays. Ce cadrage est essentiel, car il permet à cette thèse d'étudier un contexte hypothétique de scénario catastrophe ainsi que des pistes de solutions adaptées, tout en soulignant qu’un tel avenir devrait être évité, que ce soit par des développements juridiques préventifs ou par des efforts d'adaptation et d'atténuation des changements climatiques.
www.urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-059-6
https://www.doria.fi/bitstrea..._summary.pdf (ÅA:n julkaisuarkisto)
https://www.doria.fi/bitstrea...fattning.pdf (ÅA:n julkaisuarkisto)
Yhteenveto:
Liiketoiminnan ja juridiikan e-kirjoja. E-books in Finnish.
Lloyd's law reports Näytä tarkat tiedot
Kieli: | fin |
---|---|
Julkaisija: | [Helsinki] : Suomalainen lakimiesyhdistys [1934]- |
ISSN: |
2814-8053 |
Aiheet: | |
Tallennettuna: |
|
Kieli: | fin |
---|---|
Julkaisija: | Helsinki : Suomalainen lakimiesyhdistys 2011- |
Aiheet: | |
Tallennettuna: |
|
www.urn.fi/URN:ISBN:952-485-020-6
https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstrea...0/1/tr29.pdf (Valtioneuvoston julkaisuarkisto Valto)
Julkaisu sisältää selvityksen oikeustieteen alan yliopistoyksiköiden toiminnasta ja rakenteista sekä arvion oikeustieteellisen alan koulutustarpeista. Julkaisu sisältää myös selvitystyöryhmän esitykset oikeustieteellisen alan koulutusyksiköiden toiminnan ja profiilien kehittämiseksi. Ylempi oikeustieteellinen tutkinto on säilytettävä yleistutkintona, joka turvaa oikeusjärjestelmän systematiikan syvällisen ymmärtämisen ja samalla tarjoaa opiskelijalle nykyaikaisten tiedonhallintajärjestelmien tuntemuksen. Juristikoulutuksen tulee antaa opiskelijalle juridiikan substanssitiedon lisäksi valmiudet oikeudelliseen ajattelutapaan ja ongelmanratkaisuun. Tämä osaaminen on lakimiehen ammattitaidon ydinaluetta, eikä sitä voi korvata perusteellisellakaan yhteiskuntatieteellisellä osaamisella. Normien määrän lisääntyminen ja muu oikeudellistuminen ei automaattisesti merkitse sitä, että yhteiskunnasta löytyisi lisää resursseja tai halukkuutta oikeudellisen tietotaidon ostamiseen. Väestön ikääntymisen ja muiden yhteiskunnallisten muutostekijöiden yhteisvaikutusta on vaikea ennustaa pitkällä aikavälillä. Mikään ei kuitenkaan viittaa suureen työvoiman kysynnän lisääntymiseen. Lakimieskoulutuksen tarve voidaan tyydyttää nykyisissä oikeustieteellisissä tiedekunnissa annettavalla laadukkaalla opetuksella. Selvitystyöryhmä ei näe tarvetta tutkinnonanto-oikeuksien lisäämiseen. Yliopiston päätehtävät, korkeatasoinen tieteellinen tutkimus ja sille perustuva opetus, eivät saa vaarantua aluepoliittisten tai muiden yliopistojen etujen kannalta vähempiarvoisten tarpeiden vuoksi. Selvitystyöryhmä pitää ainoana mahdollisuutena oppilas/opettaja - suhteen korjaamiseksi sisään otettavien opiskelijoiden määrän rajoittamista koko maassa. Selvityksessä otetaan kantaa myös alemman oikeustieteellisen tutkinnon asemaan. Koulutusyksiköiden toimintaympäristöjen erot tulisi huomioida jatkokoulutusta suunniteltaessa. Oppilaiden ja opettajien nykyistä suurempi liikkuvuus olisi ainakin osaratkaisu ongelmaan. Selvitystyöryhmä ei tulkitse aidoksi kansainvälisyydeksi suomalaisten opettajien suomalaisille opiskelijoille antamaa vieraskielistä opetusta, vaikka se onkin tärkeä ensi askel pitemmälle menevään kansainvälisten vaikutteiden saamiseen ja antamiseen. Kansainvälistyminen merkitsee sitä, että oikeustieteellisten tiedekuntien voimavaroja kaikinpuoliseen kansainvälisten suhteiden, yhteistyömuotojen ja osallistumisten lisäämisen ja niiden monimuotoiseen kehittämiseen on vahvistettava. Tärkeä kansainvälisyyden ulottuvuus on ulkomaisten tutkintojen joustava hyödyntäminen suomalaisessa lakimiestutkinnossa. Tämän tavoitteen saavuttamiseksi olisi luotava järjestelmä, jossa ulkomaisen tutkinnon suorittaneelle laaditaan henkilökohtainen opintosuunnitelma ja mahdollistetaan siten joko suoritettavat täydentävät opinnot tai toisen tutkinnon suorittaminen.
First, inter-state threats and deterrence in a Baltic Sea region context are explored from a legal perspective, for the purpose of examining whether the concept of border security is used in connection with the use of force and threats between states. The conclusion is drawn that as a rule the term border security is not used in these contexts. Inter-state threats can be seen as inherent in deterrence. It is more probable that military exercises, which are commonly used as deterrence, could be seen as an illegal threat in a conflict situation, than as standalone exercises. Second, the main objective of the thesis is an exploration of the concept of border security from a legal perspective, with a focus on national border actors in the Baltic Sea region. ‘Border security’ is now found in legal documents in the EU, and in UN Security Council resolutions. The objectives of EU border control or border security rules and the UN Security Council application of border control or border security are examined. Inter alia the security contexts are different, but border control and the goal of border security at both EU and global levels in the end entail processes of similar character, concerning individuals crossing borders. It is argued that the use of ‘border security’ in the practice of the UN Security Council has changed over the years. It now concerns individuals (and goods) crossing international borders. It is assessed that factors of both an objective and subjective character are part of developments towards the use of the term border security at both EU and global levels. The EU is an example of an advanced border control or border security system, based on supranational rules. The overall functioning of member states’ continued influence on the EU border system is assessed from a security perspective. A number of circumstances can be seen as alleviating EU member states’ concerns over having relinquished sovereignty in this regard to the EU. Member states have certain – but as a main rule narrow – possibilities to derogate from legal obligations for security reasons in the context of border rules. The characteristics and nature of the national authority applying the EU border rules are in the hands of EU member states. The security of the external border is inextricably linked to upholding the internal security, and in the end economic factors. On a general note, the ‘taking-back’ of powers over the borders by EU member states during the 2015 migration crisis and the 2020 pandemic crisis shows the sensitivity concerning borders. It is highlighted that a lasting definition of security, or of security dimensions, is not achievable, since the political and scientific concepts of security changes when the political contexts change.För det första utforskas mellanstatliga hot och avskräckning i Östersjöregionen från ett rättsligt perspektiv, med syfte att undersöka om konceptet gränssäkerhet (border security) används i samband med våldsanvändning och hot mellan stater. Slutsatsen är att termen gränssäkerhet som regel inte används i dessa sammanhang. Mellanstatliga hot kan betraktas som en del av avskräckning. Det är mer troligt att militärövningar, som ofta används som avskräckning, skulle kunna ses som ett olagligt hot i en konfliktsituation än som en ensamstående övning. För det andra är det huvudsakliga målet en undersökning av konceptet gränssäkerhet från ett rättsligt perspektiv med fokus på nationella gränsaktörer i Östersjöregionen. Termen gränssäkerhet finns nu i rättsliga dokument i EU och Förenta Nationernas (FN) säkerhetsrådsresolutioner. Målen med EU:s regler om gränskontroll eller gränssäkerhet och FN:s säkerhetsråds tillämpning av gränskontroll och gränssäkerhet undersöks. Bland annat säkerhetssammanhangen är inte desamma, men gränskontroll och målet med gränssäkerhet både på EU-nivå och globalt innebär i slutändan processer av liknande karaktär, rörande individer som korsar gränser. Det görs gällande att FN:s säkerhetsråds tillämpning av begreppet gränssäkerhet har ändrats med åren. Begreppet avser nu som regel individer (och varor) som korsar internationella gränser. Bedömningen görs att faktorer av både objektiv och subjektiv karaktär har påverkat utvecklingen av begreppet gränssäkerhet både på EU-nivå och globalt. EU är ett exempel på ett avancerat gränskontrollsystem eller gränssäkerhetssystem, baserat på överstatliga regler. Medlemsstaternas fortsatta inflytande på EU:s system undersöks från ett säkerhetsperspektiv. Ett antal faktorer kan ses som lättnader vad gäller EU:s medlemsstaters oro över att ha överlåtit suveränitet på området till EU. EU:s medlemsstater har vissa – men som regel inte omfattande – möjligheter att av säkerhetsskäl avvika från rättsliga skyldigheter i ett gränskontrollsammanhang. Egenskaper hos och karaktären på den nationella institutionen som tillämpar EU:s gränsregler avgörs av EU-medlemsstaten ifråga. Den yttre gränsens säkerhet är oupplösligt förbunden med upprätthållande av den inre säkerheten och i slutändan ekonomiska faktorer. Från ett allmänt perspektiv visar återtagandet av makten över gränser av EU:s medlemsstater under migrationskrisen 2015 och pandemikrisen 2020 känsligheten rörande gränser. Det framhålls att en hållbar definition av säkerhet, eller säkerhetsdimensioner, inte kan uppnås, eftersom politiska och vetenskapliga säkerhetskoncept ändras när den politiska kontexten ändras.
Siviilioikeuden luennot Näytä tarkat tiedot
www.urn.fi/URN:ISBN:978-952-361-044-6
https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstrea...M_2020_4.pdf (Valtioneuvoston julkaisuarkisto Valto)
Selvityksessä on tarkasteltu maankäyttösopimuksia ja kehittämiskorvauksia koskevia käytänteitä sekä arvioitu oikeudelliselta kannalta käytänteiden suhdetta erityisesti maankäyttö- ja rakennuslain (132/1999) 12 a luvun sääntelyyn. Selvitystarve liittyy ympäristöministeriössä vireillä olevaan maankäyttö- ja rakennuslain kokonaisuudistukseen. Maankäyttösopimusten käyttöala näyttää useimmissa kaupungeissa rajautuneen vain asemakaavamuutoksiin ja siten lisä- ja täydennysrakentamishankkeisiin. Kehittämiskorvauksia ei käytännössä määrätä, mutta niillä on periaatteellinen merkitys arvioitaessa esimerkiksi maankäyttösopimusten sopimus- ja hallinto-oikeudellista kohtuullisuutta. Maankäyttösopimuksin perittävien maankäyttömaksujen määrittelykäytäntö on varsin vaihtelevaa. Useimmiten kaavamuutoksen yhteydessä peritään maksuna noin 40–60 %:a tontin arvonnoususta. Toisaalta eräät kaupungit myöntävät maksuista alennuksia esimerkiksi täydennysrakentamisen edistämiseksi. Selvitysaineiston valossa maksujen kustannusvastaavuus ei ole kovinkaan avointa ja läpinäkyvää. Pikemmin vaikuttaa siltä, että maksuja peritään useissa tapauksissa arvonnousuperusteisesti ikään kuin arvonnousun leikkaamiseksi, vaikka arvonleikkausmekanismin luominen ei ole ollut lainsäätäjän alkuperäisenä tarkoituksena. Maankäyttömaksujen kustannusvastaavuutta, läpinäkyvyyttä ja sopimusosapuolten välistä tasapainoa tulisi lisätä uudessa maankäyttö- ja rakennuslaissa. Tätä voidaan edistää erityisesti selkeyttämällä maankäyttösopimuksen ja kehittämiskorvauksen keskinäistä suhdetta, säätämällä tarkemmin maankäyttösopimuksen sallitusta ja kielletystä sisällöstä sekä lisäämällä yhdyskuntarakentamisen kustannustietojen avoimuutta ja saatavuutta.
Yhteenveto:
Editan verkkokoulutuskirjasto tarjoaa monipuolisen ja ajankohtaisiin kysymyksiin tarttuvan valikoiman juridisia verkkokoulutuksia. Lakikoulutusten lisäksi mukana on myös onnistuneeseen videoviestintään, tarinoiden hyödyntämiseen viestinnässä ja muutoksen johtamiseen valmentavat koulutukset. Verkkokoulutuskirjasto opettaa esimiehille ja asiantuntijoille tiiviisti ja käytännönläheisesti työoikeuden periaatteet ja liikejuridiikan perusteet. Se tarjoaa ajankohtaista, päivittyvää koulutussisältöä juridiikan ja johtamisen eri osa-alueilta.